Home
Poems: My Own
Poems: By others
Poems: Classical
Poems: Multilingual
Music & Songs
Stories & Myths
Links to Poetry
FAQ
Contact
Submit a Poem
The latest

 

~ Historical & Classical Poetry ~


The Merman´s Dance (The Kelpie´s Reel)
         MIDI

Deep in the ocean, upon the diamond rock,
the merman seeks repose in his green hall.
The handmaidens of night fasten the dark veil
across the forest, above mountains and valleys.
The night stands in splendour, dressed in its black festive attire.
Not a sound, not a whisper from far or near
disturbs the peace and quiet that rules here,
when the king of the sea comes forward from his golden castle.
when the king of the sea comes forward from his golden castle.

The daughters of Aegir gently rock him in the calm sea.
The notes from the harp ring so sadly,
seeking afar for a wave to die in.
Even though his eye yearns for the dusky sky,
no star is yet portended by the queen of night.
Freija puts adornments in her golden hair,
and the merman plays his grief on his harp:
and the merman plays his grief on his harp:

Where do you abide, o brightest of stars, in the blue twilight hour?
You, who in bygone days, as one of the earth's sojourners,
were my bride in the deep of the sea.
And when my strikes on the harp set your heart on fire,
you shyly drew nearer, with your lovely charms,
leaning against my bosom in the cool river,
and the golden harp stood silent on the wave.
and the golden harp stood silent on the wave.

The handmaidens of night, bright stars all of them,
begin to dance in the quiet eventide,
while the pure, silvery tones resound from rock to rock on the shore.
But when the blood-stained king of daylight emerges in the east,
the gentle star flees, fading in fright;
she looks down in sorrowful parting,
and the golden harp resounds no more.
and the golden harp resounds no more.

Translation from Swedish © Eva Toller, 2002
Eva Toller´s Musical arrangements for choir

 

Näckens polska

Djupt i havet på demantehällen
Näcken vilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pällen
Över skog, över berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud,
När och fjärran ej en susning intet ljud
Stör den lugn över nejden rår,
När havets kung ur gyllne borgen går.
När havets kung ur gyllne borgen går.

Ägirs döttrar honom sakteliga
Gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgeliga,
Söka fjärran en våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen,
Ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Freja smyckar sitt gyllne hår,
Och Näcken så sin sorg på harpan slår:
Och Näcken så sin sorg på harpan slår:

O, var dväls du, klaraste bland stjärnor,
I den blånande skymningsstund?
Du, som fordom, en av jordens tärnor,
Var min brud uti havets grund
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
Smög så skön och blyg de tjusande behag
Mot min barm i den svala flod,
Och gyllne harpan stum på vågen stod.
Och gyllne harpan stum på vågen stod.

Men dig Oden bjöd högt över jorden
Evigt stråla från Gimles famn;
Med sin harpa sångarn, enslig vorden,
Kvar blott äger din bild, ditt namn.
Men en dag, när midgårdsormen reser sig,
Gudar väpnas, allt förlossas - då hos dig
Skall jag åter på vågor blå
För nya världar gyllne harpan slå.
För nya världar gyllne harpan slå.

Så den sorgsne. Men vid himlaranden
Freja huldt genom natten ler.
Evigt på den guldbeströdda stranden
Sina tårar hon glänsa ser.
Och sin vän på havet hälsar hon så mild;
Vågen speglar darrande den huldas bild!
Näcken höres på böljan blå
Så gladelig sin gyllne harpa slå.
Så gladelig sin gyllne harpa slå.

Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
Gå till dans i den stilla kväll,
När de skära silvertoner skalla
Över stranden från häll till häll.
Men när blodig dagens drott i östern står,
Bleknande och rädd den blida stjärnan går;
Sorgligt avsked hon blickar ner,
Och gyllne harpan klingar icke mer.
Och gyllne harpan klingar icke mer.

Melody: Folk tune.    Text: A. A. Afzelius

********************************
Written in the beginning of 19th century by Arvid August Afzelius, who did the first translation of the poetic Edda into Swedish.

The mythological figure called "Näck" in folkish belief was usually supposed to live in waterfalls, sometimes also called "Strömkarlen" - the Karl in the stream - who musicians in the past had a special relation to and learned from, but most of Afzelius' songs actually concern Ägir, and nowadays Swedish heathens sometimes exchange the word "Näcken" into "Ägir" when they sing it, as Afzelius in the first verse calls him "Havets Kung", i.e. The King of the Sea.